45. Revisionsberättelsen – vad är revisorns utlåtande värt?

I de flestas ögon är nog revisorn en nyckelperson. Revisorn i en bostadsrättsförening ska garantera att allt går rätt till, att ingen försnillar pengar och att årsredovisningen är korrekt, och att allt sköts på bästa sätt.   Är det så?

 

Revisorn ska kontrollera föreningens räkenskaper. Det görs genom att större utbetalningar kontrolleras och att pengarna gått till rätt företag och till rätt ändamål. Dessutom kontrolleras att bokföringen är i ordning och att föreningen inte drabbats av onödiga försenings- eller straffavgifter. Men det görs aldrig någon detaljgranskning. Det mesta går på ren rutin, och om inte något alldeles särskilt visat sig, blir allt godkänt.

Det är alltså INTE så att revisorn lägger sig i hur styrelsen sköter föreningen, eller kontrollerar den dagliga verksamheten, eller kontrollerar alla normala betalningar, eller om det sluts bra avtal, eller att besluten fattas på ett korrekt sätt.

Skulle revisorn hitta något som verkar konstigt eller bristfälligt, är det i första hand styrelsen som får ett påpekande. Medlemmarna får sällan veta något, och det skrivs inget om det i revisionsberättelsen. Om det ska bli en anmärkning i revisionsberättelsen brukar det handla om något mycket allvarligt eller brottsligt, som inte går att dölja för medlemmarna.

Revisorn lämnar alltså en revisionsberättelse, som bilaga till årsredovisningen. Den har tidigare varit en lång och pretentiös text, men senaste året har den blivit ännu längre och ännu mer pretantiös! Den kommer från revisorernas branschorganisation FAR och innehåller otroligt mycket “svammel”. En produkt från byråkrat-Sverige av allra värsta sorten!

Vem förstår t ex denna mening?: “Vid denna riskbedömning beaktar revisorn de delar av den interna kontrollen som är relevanta för hur föreningen upprättar årsredovisningen för att ge en rättvisande bild i syfte att utforma granskningsåtgärder som är ändamålsenliga med hänsyn till omständigheterna, men inte i syfte att göra ett uttalande om effektiviteten i föreningens interna kontroll.”  ?????

Nåväl, revisionsberättelsen avslutas med två uttalanden: Dels att “årsredovisningen ger en rättvisande bild av föreningens finansiella ställning”. Och dels en rekommendation att “bevilja styrelsens ledamöter ansvarsfrihet”. Detta är alltså dom två väsentliga slutsatserna.

Då ska man observera att: även de mest bristfälliga årsredovisningar godkänns, så länge det finns en resultat- och balansräkning. Att den ger en “rättvisande bild” innebär inte att årsredovisningen måste vara begriplig, föreningens kostnader behöver t ex inte vara specificerade. Och styrelsen rekommenderas alltid ansvarsfrihet, hur dåligt och illa man än skött föreningen. Att missköta en förening är nämligen inte en brottslig handling!

Revisorn sätter alltså inte ”betyg” på styrelsen, eller kontrollerar hur pass “bra” styrelsen sköter föreningen. En revisor ger sig sällan in och försöker “styra upp” en misskött förening. Och det finns alltför många exempel där det funnits tydliga signaler på att allt inte stått rätt till, och ändå presenteras en ”ren” revisionsberättelse (utan anmärkningar).

Så:  Vad är revisorns uttalande egentligen värt ???

 

© Borättupplysning Skåne

 

Bilaga: exempel på den nya långa revisionsberättelsen.

Läs om möjligheten att välja ny revisor:  Vem som kan vara revisor?

 

Lämna ett svar